Förlorad, borttappad, förkommen, försvunnen
Mest av allt skulle jag vilja sitta och titta på
Lost idag inlindad i en fleecefilt istället för att plugga.
Men man kan inte ha roligt jämt. Och bra är väl det.
Jag får inte kolla för mycket Lost heller, med tanke
på att det är meningen att jag och Emil ska titta
på det tillsammans, men nu har inte han lyckats
få fram några Lost-avsnitt, därför ligger han mycket
efter och jag mycket före. I must hold my horses.
Så att säga.
Men jag smygkollar nog lite senare ändå.
Jag saknar gänget på ön. För precis som
med alla andra serier utvecklar man någon
slags bisarr relation till karaktärena, fast
dom är fullständigt fiktiva.
Serier är ännu ett fånigt påhitt som lockar människor till besatthet.
Men vi gillar det förstås. Visst?
Lost idag inlindad i en fleecefilt istället för att plugga.
Men man kan inte ha roligt jämt. Och bra är väl det.
Jag får inte kolla för mycket Lost heller, med tanke
på att det är meningen att jag och Emil ska titta
på det tillsammans, men nu har inte han lyckats
få fram några Lost-avsnitt, därför ligger han mycket
efter och jag mycket före. I must hold my horses.
Så att säga.
Men jag smygkollar nog lite senare ändå.
Jag saknar gänget på ön. För precis som
med alla andra serier utvecklar man någon
slags bisarr relation till karaktärena, fast
dom är fullständigt fiktiva.
Serier är ännu ett fånigt påhitt som lockar människor till besatthet.
Men vi gillar det förstås. Visst?
Inglorious Basterds
Det är nog sant som man säger. Du skall inga gudar hava gentemot Tarantino.
Han är regissörenas regissör. Vissa förstår sig på hans sätt att göra film. Andra inte.
Om man gillar vassa dialoger, udda karaktärer och genomtänkta soundtrack.
Då gillar man nog mister Tarantino.
Inglorious Basterds är det bästa jag sett på en vit duk.
Otroligt bra stämning i 2 timmar och 30 minuter fram till det
mäktigaste slutet i filmhistorien. Det är som en frisk fläkt.
Så se den eller skyll dig själv.
