farbrorfrans

Enmansteater. Vilket enastående fenomen.
Det är fantastiskt hur en enda människa
kan utföra ett fullständigt, känslosamt, hjärtskärande,
engagerande och ytterst välgjort skådespel i 75 minuter.

Måste säga att kontrasterna i pjäsen lämnade mig
både med en diffus känsla av lycka och med gråten i halsen.
Han förtjänar så sjukt många eloger.
Faktiskt det bästa jag sett på länge i teaterväg.

Att vara påväg till teaterlokalen uppfylld med
skeptis och tvivel (jag är en liten cyniker i smyg)
och sedan fullständigt knockas av den
tryckvåg av det jag får vittna sätter sig minst sagt på djupet.
Och stannar där. Länge länge.

Jag fick nästan känslor för honom.
För han gick så jävla djupt, träffade
mig i hjärtat en miljard gånger med
sitt innerliga och skickliga skådespel.
Kändes t om som att han kom mig obehagligt
tätt inpå känslomässigt ibland.

Och det mina damer och herrar, är teater i världsklass.







Alla bilder är tagna från Länsteatern i Örebro.
Om ni är lyckligt lottade att bo i Örebro-området
tycker jag absolut att ni ska kika på den här
föreställningen som nu är ute på turné i länet.